Ekologisk hållbarhet – en fördjupning

World Economic Forum beskrev i en artikel i december 2020 att den totala massan material som skapats av människan nu överstiger massan som jorden skapat på naturlig väg.

Här har alla typer av organisationer ett stort ansvar att säkra att avtrycket är så litet som möjligt. Viktiga områden är bland andra:

Resursfrågan handlar om förbrukning av till exempel energi, kemikalier, vatten och andra naturresurser. Omställningen som behöver ske handlar primärt om att använda resurser med ett så litet avtryck som möjligt. Här behöver vi skilja mellan förnybara och icke förnybara naturresurser, men också mellan nyutvunna och återvunna eller återbrukbara resurser.

Den största orsaken till de klimatförändringar vi ser är våra utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Utsläppen uppstår vid förbränning av fossila bränslen som olja, kol och naturgas. Mängden utsläpp påverkas bland annat av energiförbrukning, transporter och resor.

Vi människor är beroende av den biologiska mångfalden. Samtidigt är vi också orsaken till den massutrotning av arter som pågår. Vi behöver vara medvetna om hur våra verksamheter påverkar den biologiska mångfalden, och hur vi kan minska de negativa effekterna. Påverkan sker när vi exploaterar mark i jordbruket, när vi bygger infrastruktur och samhällen – men också genom vår påverkan på ekosystemen genom avfall, utsläpp och annan kontaminering av naturen.

Begreppet ekosystemtjänster används för att beskriva den nytta som människan får från naturens eget arbete. Som att växter renar luft, att buskar naturligt kan dämpa buller, bin pollinerar grödor, maskar och organismer förbättrar våra matjordar, eller att vårt välbefinnande ökar i naturen. En ekosystemtjänst kan också vara att stadens gräsmattor renar regn- och snövatten från tungmetaller och skadliga partiklar. Trots att tjänsterna är grunden i vår välfärd är de fortfarande osynliga i många samhällsbeslut.

En stor mängd skadliga kemikalier finns i omlopp överallt i vår omgivning, till exempel i leksaker, kläder, byggvaror, möbler och elektronik. I Sverige jobbar Kemikalieinspektionen för att minska riskerna för att människor och miljö skadas av kemikalier. Reach är Europaparlamentet och Europarådets förordning som samlar information och riktlinjer gällande produktioner och säkert användande av kemikalier.

Trots EU:s riktlinjer om minskat avfall stiger mängden avfall per person varje år. För att minska mängden avfall behöver vi både dra ner på vår konsumtion och öka återvinningen och återanvändandet. Här är cirkulär ekonomi en avgörande nyckel, men även en mer cirkulär syn på resurser i stort.

De planetära gränserna – Planetary boundaries

Det internationellt erkända forskningsinstitutet Stockholm Resilience Centre utvecklade 2015 modellen Planetary boundaries för att skapa en visuell bild av planetens nio gränser inom vilka människan långsiktigt kan fortsätta utvecklas och frodas. Eftersom det är människans påverkan som passerar dessa gränser, är det centralt för alla verksamheter att kartlägga och ställa om för att minska sin egen påverkan på systemen. Inom flera av de nio områdena finns fortfarande enbart nuläget kartlagt, men inom andra har vi både mer exakta mätetal och planer för hur utvecklingen bör ske. De nio planetära gränserna är:

• Klimatförändringar. De av människan orsakade utsläppen av växthusgaser, som koldioxid och metan, fångar värme i atmosfären och förändrar jordens klimat.
• Havens försurning. När människans utsläpp av koldioxid absorberas i oceanerna, gör det vattnet surt. Till exempel minskar detta marina livsformers förmåga att bilda skelett och skal.
• Kemisk förorening. Utsläpp av giftiga ämnen i naturen minskar biologisk mångfald och sänker djurens fertilitet, inklusive människor.
• Kväve- och fosforbelastning. Ineffektiv eller överdriven användning av gödningsmedel leder till att gödningsmedel rinner ut till sjöar och hav där de orsakar algblomningar som dödar livet under vattnet.
• Färskvattenuttag. Med för stort uttag av sötvatten torkar källan ut, vilket kan skada ekosystemet och göra källan oanvändbar.
• Markomvandling. Omvandling av mark till ekonomisk verksamhet, som vägar och jordbruksmark, skadar eller avlägsnar livsmiljön för vilda djur, tar bort kolsänkor och stör naturliga cykler.
• Förlust av biologisk mångfald. Ekonomisk aktivitet kan leda till en minskning av olika arter. Det gör ekosystemen mer utsatta och kan sänka deras kapacitet att upprätthålla liv och tillhandahålla ekosystemtjänster.
• Luftförorening. Utsläpp av små partiklar kallade aerosoler har en negativ inverkan på artens hälsa. Det kan också påverka nederbörd och molnbildning.
• Ozonskiktetsutarmning. Viss ekonomisk aktivitet avger gaser som skadar jordens ozonskikt. Eftersom ozonskiktet skyddar jorden från skadlig strålning, resulterar dess uttunning till exempel i hudcancer hos djur.

Kartlägga miljö- och klimat­avtryck från verksam­heter och produkter

Det finns flera sätt att kartlägga en organisations eller en produkts avtryck. Livscykelanalys, LCA, används för att kartlägga miljö- och klimatpåverkan för befintliga och planerade produkter, tjänster och tillverkningsprocesser och identifiera förbättringsmöjligheter i livscykeln. Exempelvis analyseras energiåtgång, utsläpp av giftiga ämnen och resursanvändning – från uttag av råmaterial till att produkten slängs eller återvinns. Livscykelanalys är en viktig hörnsten för att kunna mäta, målsätta och följa upp hållbarhetsarbetet.

Klimatkartläggning enligt scope 1, 2 och 3

Livscykelanalys kan ligga till grund för en större klimatanalys av organisationens aktiviteter. Enligt Greenhouse Gas Protocol, GHG, som är den mest använda internationella redovisningsstandarden för kartläggning av klimatavtryck, delas en verksamhets CO2-utsläpp in i tre olika ”scope”:

• Scope 1: Egna utsläpp från egna fabriker, tjänstebilar och så vidare.
• Scope 2: Inköpt energi.
• Scope 3: Alla andra utsläpp längs med värdekedjan, ofta benämnt ”från vagga till grav”.

När företag rapporterar enligt GHG-protokollet är det de egna utsläppen och inköpt energi, det vill säga scope 1 och scope 2, som är obligatoriska att mäta och redovisa. Ofta utelämnar företag alltså scope 3 som står för majoriteten av många företags växthusgasutsläpp. ISO-standarden 14021 kräver däremot redovisning av tre scope.